v.37 Eländes elände

"Är det bara eländes elände med dig?" frågar älskling. "Jaa.." svarar jag och plutar med underläppen. För just nu känns det som att de dåliga dagarna är flera än de bättre. Allt startade pga den dära nedrans förkylningen, nu har jag helt plötsligt ont överallt. Ryggen, lederna och fötterna. Ryggen är nog pga hållningen och lederna är väl en släng av förkylningen som sitter kvar och fötterna är den där j-vla vätskan. Men jag ska INTE klaga, för allt det här för något gott och älskvärt med sig, så det så. Men lite gnällig får man vara;)

Så till helgen som varit: Vi hade ingenting planerat utan skulle bara vara, vi har bestämt att inte åka på några långaväga roadtrips mera då det kan komma bebis närsom egentligen, men jag räknar med att vänta ett tag till. Så i lördags storstädade vi verkligen hela lägenheten, torkade golv och piskade mattor, så nu är här så rent och fräscht. När städningen började lida mot sitt slut så kände både Ted och jag att visst vore det ändå trevligt att umgås med några såhär en lördagkväll med melodifestival och allt. Så jag skickade ett mess till syster Ida och ca två timmar senare hade vi familjen Skoglund här, mycket trevligt! Jag och Ted fick chans att öva bebis så nu känns det inte lika "otäckt" att vi snart ska ha en egen även om det kommer bli en stor omställning i sig. Sen blev det massa bus med Milton också och han valde även att sova mellan oss, tokmysigt även om han snurrar runt som en propeller i sängen. Tack för att ni kom!

Igår hade vi årsdag. Vi hade bestämt att inte fira den på något särskilt sätt utan bara ta det som det kommer. Grabbarna var iväg och tvättade bilarna så Ida o jag hade lite egen kvalitetstid, men sen kom iaf Peter och Milton hem men inte Ted. Efter en stund dök han också upp och då fick jag paket!! =) Fick ju ssåååå dåligt samvete för att jag inte köpt något och för att vi sagt att vi inte skulle köpa/fira heller. Men när jag öppnat paketet och fick se att det var en tunika från Odd Molly så brast jag i gråt. Snyftade i världens underbaraste älsklings famn och kände mig så tokigt glad. Trots att jag är så gnällig och bara klagar över hur tjock, fet, ful och tråkig jag är så är han ändå världens bästa och snällaste människa mot mig! TACK!!!!

Den här veckan kommer gå långsamt, jag känner det på mig. För jag har ingenting planerat förutom till helgen då Malin & John kommer vilket ska bli jättejättejättekul!

v 37...tänk snart har vi en bebis

Emma hjärta Ted

 


Jättefin tunika från Odd Molly från världens bästaste! 

            
Melker och Milton som bebis, det syns ju att de är släkt=)


Kommentarer
Postat av: Helena

åhh, jag vet att den sista tiden är jobbig. Jag kunde knappt gå de sista veckorna för att jag hade så ont i ryggen. Men Max kom som tur var i 37+5, så vem vet din lille knodd kanske också kommer om 5 dagar? Kram

2011-02-21 @ 12:41:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0