Livet i en bebisbubbla

Den 20 mars kl 06.38 föddes ALMA Maja Elisabeth, vår dotter, vår skatt och världens finaste bebis. Hon vägde 3415g och var 49cm lång. Hela förlossningen gick jättebra och var bland de mest fantastiska upplevelser i mitt liv!

Just nu går dagarna åt att lära känna vår nya familjemedlem, amma, promenera, ta emot besök och bara vara och umgås vi tre. Idag är hon 7 dagar och det känns som om tiden flyger iväg. Varje dag rinner tårarna av lycka, varje dag blir man överraskad, varje dag känns som en dröm.

Det får vara allt för idag. Får se när tiden men framför allt prioriteringen till att skriva finns igen. Vi mår alla iaf toppenbra och njuter av varje sekund med vår lilla familj. Nu ska jag fortsätta leva i bebisbubblan för det är bland det underbaraste som finns!!

Kärlek


2 timmar gammal


1 dag gammal


Mina absoluta favoriter


Första promenaden



1 dag kvar, våren försvann

Idag har varit den långsammaste och segaste dagen på hela året. Sov pissdåligt inatt, sprang på toa stup i ett och vaknade av mina egna snarkningar. Sen fick jag dåligt samvete för att jag snarkar och Ted som ska upp och jobba behöver ju sin sömn så då kunde jag inte somna för det och till sist fastnade jag i förlossningstankarna. Undra när det är dags? Undra hur det känns? Undra hur jag/vi kommer reagera? osv osv.

Så eftersom vädret var mulet tänkte jag att idag ska jag ta en redig sovmorgon, men chi fick jag. Magen har verkligen varit helt ur balans och jag ser nog ut som en babian i arslet, är hur trött som helst och idag skulle jag verkligen inte orkat en förlossning. Efter många suckar och bortförklaringar till mig själv så tog jag mig iaf en promenad, en låång promenad, kallt var det och blåste så man kände nästan att snön hängde i luften. Och så sant som det var tänkt så kom snön nu. Och jag som surfat runt på massa sidor under dagen, drömt om våren och alla fina vårkläder och skor som jag vill ha till mig själv och smulis. Får vänta ett tag till med andra ord. Är ju faktiskt bara mars=)

Imorgon är det då beräknad födelsedag för lilla smulan. Men som jag sa igår så tror jag inte h*n behagar komma ut än på ett tag. Jag har mina förvärkar men det verkar inte bli mer än just det, spänner och trycker och ibland som riktiga knivar där nere men så försvinner det. Oregelbundet och omöjligt att klocka så nae, det är inte pågång än. H*n kommer när den kommer och jag ska försöka tänka positivt, en dag är en dag närmare..

Nu blir det lite torsdagsmys!

Ewe, man kan klicka på bilderna;)

 
Ingen vår i sikte längre.. Vad var det jag sa;)

  
En dålig dag på alla sätt och vis=(

Vårens önskelista till Emma & Smulan
         
Dr Martens (som mamma hatade när man var tonåring, men nu kan hon inte säga något längre för nu handlar jag mina skor själv=)) Och självklart Odd Molly, jag vill ha heeela vårkollektionen egentligen...  
  
Söt mössa och tröja från Lindex till lilla älsklingen i vår...


2 dagar kvar, vår i sikte?

Vågar man hoppas på att våren kommit nu? Jag är skeptisk och pessimistisk som alltid, men det känns för bra för att vara sant om det skulle vara vår nu. Idag har Emma varit här, vi tog en prommis med magarna och jag tyckte jag kunde gå på rätt bra faktiskt, snigeln inom mig har kanske gått i ide. Sedan blev det mycket bebissnack och te.

Veckan har tuffat på rätt bra tycker jag och nu är det två dagar kvar till beräknad nedkomst, jag är lika skeptisk när det gäller det. Räknar med att gå över tiden faktiskt, smulan har boat in sig ordentligt i magen. Har hunnit med ytterliggare ett tekaksbak, samt har dammat hela lägenheten. Nu är det baske mig redo för bebis här hemma. Igår hämtade även Ted baby-boxen från babyproffsen så mer redo än såhär kan man faktiskt inte vara.

Får se vad resterande veckan har att erbjuda...Något finns alltid att göra. Förra helgen var vi ju på Amnestys loppmarknad här i stan (fantastiskt ställe för en sån som mig, synd att de bara har öppet två ggr/månad) och då köpte vi en gammal stol som vi ska ha till sekretären. Stolen är dessvärre målad snorgrön och stolsdynan klädd i en gammal kalsong eller liknande. Självklart ska stolen rustas upp och målas vit och tyget ska definitivt bytas till något fräscht!! Detta kanske blir ett projekt om inte familjen utökas...

Nu ska jag njuta lite till av solen! Gör det ni också!


Vårfint på köksbordet!


v.40

Känns helt sjukt. Nu är det verkligen v.40!! Jag tycker inte det var längesen jag blev gravid och nu har vi snart nått målet och har vår lilla älskling här. Längtar så sjukt mycket just nu. Ska jag sammanfatta graviditeten så tycker jag faktiskt att det mest är positivt.

Den 8 juli tog jag ett gravtest för jag kände på mig att något inte var som det skulle och det blev plus på stickan, blev att köpa tre test till och efter fyra test förstod både jag och Ted att jag verkligen var gravid. Sedan runt v.8-9 började illamåendet och till följd en himla massa kräkningar, fick inte behålla ett dugg så jag blev sjukskriven för uttorkning och beordrad vila och vätska. Illamåendet fortsatte ,men var inte lika intenstivt, fram till v.25 och jag stod stilla på vågen men våran bebis växte iaf. Sen kom den bästa perioden v.25 - 35, massa energi och inte så stor mage. Efter det så har man bara blivit tyngre och krämporna har kommit så sakterliga med vätska i fötter och händer, ont i ryggen mm. Men det har alltid varit överkomligt och jag har hela tiden kunnat röra mig, motionera och vara som "vanligt". Säkert massa saker jag glömt som t.ex förstoppning, svampinfektioner x flera och humörsvängningarna. Men inga trevliga saker så därför tycker jag ändå det varit en bra och positiv graviditet=)

Idag var vi hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången. Nu kunde hon inte känna huvudet på bebisen längre då det är så långt ner i bäckenet men axlarna kände hon tydligt och det kände jag också att hon gjorde, auch! Hon tror att bebisen just nu väger mellan 3000-3500g så det verkar ju vara en "normalstor" bebis.

Nu är det sista i babyrummet färdigt, blev en väggtext från paxlux. Vi ska måla sen när bebben är ute...

Nu är vi redo smulan så välkommen ut i vida världen!!!



   
v.40 och jag känner mig större än någonsin

Sleepless in Fyllinge

Det är inte många timmar sömn jag får om nätterna, sover oroligt, hostar, snorar, uppe gånger flera och kissar, har förvärkar osv. Men i graviditetskalendern står det att det är ett sätt för kroppen att ställa in sig på vad som komma skall. Att vara mjölkmaskin dag som natt. Så jag ser det ändå ganska positivt. Jag sover på förmiddagarna och sen kan jag ändå gå och lägga mig i vanlig tid vid 22 tillsammans med Ted.

Igår var jag på anestesin och de gjorde en plan, in case of, och det känns jätteskönt för nu vet vad jag vad som händer och sker utifall det inte går som "vanligt". Efter besöket tog jag en tur till jobbet och det var riktigt skoj att återse arbetskamraterna. Just nu känner jag mig så full av energi så igår hade jag lätt kunnat jobbat ett pass. Synd att magen är ivägen och att det finns massa basilusker på sjukhus. Nu har jag även tagit oskulden på nya bilen och varit ute och kört själv=) Jag tror nog vi kommer att komma bra överens så småningom, men jag saknar en vanlig handbroms...

Idag skulle jag ha bakat kanelbullar, men med tanke på att jag nyser var och varannan minut så tyckte jag inte det var så lämpligt så det får bli imorgon. Istället har jag rensat och organiserat Teds garderob, mycket roligare än sin egna. Dessutom är min så proppfull så jag vet inte hur jag ska kunna organisera.

Nu har jag bäddat om bebisens sängar, dammat i bebisrummet och packat klart BB-väskan samt vår väska så nu smulan får du jättegärna komma ut. Jag är superduper redo!! 8 dagar till BF, jag är skeptisk till barnmorskans utlåtande.

Det vankas storm vilket innebär ännu färre timmar sömn, jag hatar när det blåser och knakar o brakar överallt. Kan nog faktiskt säga att jag är rädd för det. Hoppas jag får något annat att tänka på=)



Underbart skön amningströja från boobdesign (www.boobdesign.com), kan verkligen rekommenderas!! Den åkte direkt ner i BB-väskan

    
Fick paket i brevlådan igår=) Tack söta Sara Läckhagen!!

Malign hypertermi

Året som jag skulle fylla 5år så skulle jag operera bort mina halsmandlar. Jag minns inte så mycket men har fått en hel del berättat för mig. Det jag minns var att min pappa var med mig och jag var ganska glad och uppspelt över att få vara på sjukhus, dessutom hade jag fått en ny fin träningsoverall. Iaf så gick väl operationen inte så bra då jag reagerade på narkosen, blev överkänslig och var nära att dö. Jag minns när jag vaknade upp, hur jag hade massa sladdar överallt, övervakning. Jag minns även en hemsk sjuksköterska som bara stack mig i fingrarna, hon var inte snäll utan gjorde det hon behövde utan empati och sympati. Efter den dagen har jag haft malign hypertermi. Det påverkar mig inte alls, det är endast om jag får narkos som risken för livet finns. När jag fått denna "allergi" så startades en utredning på hela släkten och det visade sig att både min mamma och pappa har det samt två av mina systrar. Risken att våran bebis kommer få det är 50%

Anledningen till att jag kom att tänka på det här är att jag igår såg "En unge i minuten" och då var det en mamma som fick akutsnittas. Det står klart och tydligt i min journal att jag har det här och min barnmorska har även skickat en remiss till anestesin för att det ska kunna vara förberedda utifall att. Men... tanken slog mig igår när jag såg programmet att hur gör de rent praktiskt med mig egentligen? Jaa, det är ju helt sjukt men i dag så ringde anestesin från sjukhuset så imorgon ska jag på en narkosbedömning. Sjukt! Men faktiskt känns det skönt och som en lättnad. Det är det enda jag är rädd för inför förlossningen, att jag ska behöva bli sövd och/eller att de ska söva bebisen. För då kan det ju vara kört.

För övrigt tyckte jag programmet var jättebra och man fick verkligen se hur det kan komma att bli vilket var spännande! Och tårarna sprutade och jag grät som ett litet barn när bebisarna var ute och man såg föräldrarnas lycka. "Tänk att jag har en sån i min mage och att du snart står där och pratar med bebisen, pappa Ted"


Jag får iaf ta lustgas=)


Detta halsband ska bäras varje dag, har även klistermärken för att upplysa om min "allergi"


Att sörja en fd bil, köpa ny bil och en dag närmare vår älskling

Denna helgen har varit jättemysig och vi har för första gången på säkert två månader bara varit med varandra. Helt fantastiskt! Fredagkvällen bjöd på egengjorda hamburgare med klyftpotatis och soffhäng. I lördags åkte vi till Varberg och provkörde samt KÖPTE en ny bil=) O den är så fin så, Ted lämnade den hemma så jag har tid att bekanta mig med den idag, så jag skulle kanske ta mig en tur. Måste ju bara vara vi tjejer som sörjer f.d bilar, för jag saknar saaben! Det var vår första gemensamma bil och den har vi haft på så många roliga och underbara äventyr och den bär med sig så många minnen. Men jag kommer nog älska passaten också i sinom tid. Den är jättefin, ny och luktar gott så bättre kan det ju inte bli. Efter att vi crusat runt i nya bilen så avslutades lördagen med en film (Last stop 174, verklighetsbaserad och kan varmt rekommenderas) och lite klämmackor,alldeles precis lagom dag. Igår så tog vi en tur till stranden, har ju varit hur fint väder som helst i helgen och nu riktigt längtar man till våren!! Vi gick en promenad, satt och solade oss och kände oss allmänt nykära.

Helgen har gått sakta men det har varit jätteskönt att bara vara med varandra. Det känns som att vi lever i en ständig längtan. Men på något sätt har jag vant mig vid det här nu, det känns som att jag alltid ska gå omkring och vara gravid. För varje värk som kommer så väcks hoppet men så blir det inte mera och då blir man besviken. Så nu ska jag bara vara, njuta av varje minut och ta det som det kommer. Allt är fixat och klart, igår monterades även bilbarnstolen in i bilen. Den här veckan ska jag se om jag ändå inte ska unna mig en klippning, ansa manen lite innan man blir mamma på heltid. Någon halmstadbo som kan rekommendera någon billig och bra frisör? Den jag brukar gå till har smyghöjt priset även om hon är fantastiskt bra..

Nu blir det att fixa o dona lite hemma, ta en svängom med snabeldraken och så kanske en tur med nya bilen.

Ha det gott!


Nya bilen

     
Promenad på Östra Stranden


En otrolig längtan

Igår var jag hos barnmorskan och jag fick komma till min ordinarie så nu är jag glad och tacksam igen=) Jag berättade om mina symtom och sen var det dags för den "vanliga" kontrollen. Magen verkar färdigväxt då den stannat på 35cm, hjärtslagen runt 136 och "bara" 0,5kg upp.

 "OJ, nu är bebisen långt ner i bäckenet så nu är det det inte långt kvar, och med de symtom du beskriver så kan ni ha en bebis inom en vecka..."

Klart man förstått att det inte är jättelångt kvar tills vi är tre men på något sätt blev det svart på vitt när hon sa så. Fast jag förväntar mig ingenting, vi tar en dag i taget och som jag sagt tidigare så kommer bebisen när den känner sig redo. Nu är det så nära fast ändå inte och det spritter i kroppen. Jag vet inte om det var för det som hon sa eller om vi helt enkelt har en bebis som ligger och trycker konstigt i magen, men igår började illamåendet komma tillbaka. Omedveten nervositet? Så idag känner jag mig svag, det känns som i början av graviditeten eller rättare sagt de första 25 veckorna. Man äter, dricker, mår illa, spyr, blir törstig, dricker, mår illa osv osv. Jag vill inte må illa nu och jag vill framför allt inte spy, då har jag ju ingen energi eller kraft kvar till förlossningen. Dumma. Det är säkert tanken, jag tänker ju alltid så förbaskat mycket jämt, som startat det.

Så, nu blir det som sagt en dag i taget. Imorrn ska vi och titta på bil och förhoppningsvis är den så pass fin så vi får med den hem. På söndag blir det nog en dag/barnbio med Carola, ska se Trassel. Tycker faktiskt den verkar bra och en liten bio mitt på dagen passar en höggravid perfekt=)

Idag packade jag BB-väskan, In Case of Emergency. Det var mysigt att få vika de små kläderna och tänka att nästa gång vi plockar upp de så ska de bäras av en liten,liten människa...vår älskling!

Nu blir det en promenad, ignorera illamåendet och känna det där trycket i bäckenet. Varje smärta, varje ilning, varje obehag är ett steg närmare vår bebis så jag tar det med ro och lugn. Slappna av...andas...


Snyggaste mysbyxorna ever. Man får sån fin form på rumpan.


Bl.a små babykläder som ska ner i väskan..


M som i Mars, magisk månad

Jag har suttit och klurat på vad jag egentligen ska skriva, är egentligen alldeles för trött för att skriva och gnäll o elände är det sista man vill läsa om. Men idag är det 1 Mars, lillasyster Zara fyller 23 år!! Tycker fortfarande det känns som jag är runt 22-23 men det var ju ett tag sen. Grattis återigen älskade syster!

I denna månad kommer vi bli tre, våran skatt kan komma närsomhelst och allt känns helt ofattbart magiskt och spännande. Vi längtar så mycket efter dig där inne nu och vi är så nyfikna på vad du är för en filur. Men kom när du är redo, då tar vi emot dig med öppna famnar och du kommer få så mycket kärlek!

I helgen var världens bästa Malin här med sin fästman John. Lördagen spenderade vi lite på stan och myste med en fika på Broktorpsgården, senare på kvällen så åt vi på Lilla Helfwetet och trots att vi fick vänta 45min på vårat bord så var det värt det för jädrar vilken god mat de har. Under middagen fick jag kraftiga sammandragningar och värkar som kom och gick var 10:e min,blev blek och kallsvettig och tänkte "va fan, inte nu". Ted (stackarn) slängde i sig maten, inga lammracks får ju gå till spillo;) Men efter ca 30-45min gick det över och vi kunde andas ut och äta maten i lugn och ro. Tack Malin & John för de söta bebiskläderna och boken, nu ska jag öva barnvisor och ramsor=)

Däremot har det fortsatt vara såhär nu varje kväll/natt och igår skulle jag varit hos barnmorskan men hon var sjuk...IGEN! Fick ny tid till imorrn, men den ringde de om idag så nu är den ombokad till torsdag. Och då tänker jag baske mig gå dit. Är så frustrerande att de bara kan ringa o boka om, boka om och boka om, jag är ju faktiskt förstföderska och jag vill veta att allt är bra och få mina kontroller!!  Värkarna är inte tillräckligt täta eller intensiva så än så länge är jag lugn, men däremot spänd och nyfiken på om det kan vara början till något... Igår var jag en sväng på stan med Emma Jönsson, det var supermysigt och vi kan verkligen sitta och prata i timmar om bebis, graviditet och förlossning. Härligt att ha någon att dela alla funderingar med! Emma ska ha bebis ca 6veckor efter oss så till våren kommer det bli massa härliga picknicks och promenader.

I veckan ska vi o titta på lite bilar. Vi sålde våran förra veckan så nu har vi ingen bil =(men vi har iaf kommit överens om att vi ska ha en passat, helst svart/silver/vit. Nu får vi nöja oss med Teds firmabil sålänge, det är iaf en trygghet ifall vi skulle behöva ta oss till förlossningen. 

Usch,vilket tråkigt inlägg. Men idag är jag tråkig. Lullar bara omkring i en dvala känns det som, natten var jobbig och jag sov inte mycket alls. Och sov jag så drömde jag att jag hade "mensvärk", var jag vaken så kände jag att jag hade "mensvärk", trots att jag tagit panodil eftersom den dära visdomstanden ska spöka igen...

Imorgon är en ny dag och då ska jag minsann baka massa limpor och knåda degen som aldrig förr, vara full av energi och ha massa inspiration=)

Klickbara bilder.

        

Nu lilla älskling där inne kan du komma ut!



Nästan allt är klart. Vi ska måla kortväggen där spjälsängen står i någon varm färg och sen ska det upp någon väggtext vid sekretären. Och jakten på karmstol eller pinnstol i rokokostil fortsätter...

RSS 2.0