EMMA - sambo mamma sjuksköterska

Idag har julmusiken dånat i högtalarna och Alma har diggat och skrattat högt. Ursäkta att det blir lite glest mellan inläggen men fokus ligger på att få Alma att äta. Hon har nästintill matvägrat sen jag slutade amma, ingenting har passat den lilla fröken, knappt gröten som hon annars älskar. Men så igår tog hon äntligen flaskan, med ersättning, välling är fortfarande inte populärt. Så nu blir det en flaska ersättning per dygn och så får hon äta "vad hon vill" under dagarna. Vägning på självaste luciadagen för att se så hon inte gått ner i vikt. Så idag vaknade jag med ny inställning och hon har fått i sig en hel del, skönt! Klart man blir en surpuppa om man inte äter men nu så ska vår lilla surpuppa få semester och återkomma som en glad och pigg tjej igen.
  
Idag var det terminsavslutning på babysimmet, diplom tilldelades och så dök vi och plaskade massor en sista gång. Nu tar vi jullov men återkommer i januari fast då till nästa nivå, Sjöstjärnan! Köpte även undervattensbilderna som togs förra veckan, tokig hon ser ut vår lilla tjej.
   
Under eftermiddagen satte jag igång med lussebullsbak medan Alma, helt utmattad efter simmet, fick sova ute. Pappa Ted har införskaffat babyvakt med vibrator (prylnörd) så nu kan jag väsnas bäst jag vill inomhus utan att behöva fundera: "tänk om hon ligger där ute och gallskriker och grannarna tänker vilken värdelös mamma jag är". För nu vibrerar den och väsnas så fort hon gör det minsta ljud och jag kan dammsuga och/eller köra bakmaskinen i lugn och ro. 
  
Julkänslan börjar infinna sig, väntar dock på snön fast jag skulle nöja mig med minusgrader och frost:)
 
Fick paket på posten idag, världens bästa mormor har stickat världens finaste sockar till mig, Alma och Melker<3


Extra mycket bilder då det antagligen kommer dröja till jag skriver igen..

Först och främst vill jag be om ursäkt för min inaktivitet men fortsätter ni att läsa så kommer en förklaring. I fredags var det dags för min alldeles egna dag. Hade klipptid bokad till 10.00 och planen var att jag skulle sticka och träna direkt efter frukost. Dessvärre för jag alldeles för trött när jag vaknade.

De senaste veckorna har vi haft riktigt dåliga nätter och Alma har ammats varannan/var tredje timma. Därför beslutade jag ,med stor stöttning och massa goda från Cecilia, att det var dags att sluta amma. Den lilla mjölk jag producerat från mitt högra bröst (japps endast det högra har producerat de senaste två månaderna och jag har fått smeknamnet helan&halvan) var nästintill genomskinlig och amningen var inte annat än en tröst, ingen mättande grädde längre. Sista gången jag ammade blev därför i torsdags em. Och det är med vemod och sorg som jag avslutar denna supermysiga tid tillsammans med vår bebis. Torsdagsnatten blev besvärlig, Alma var mycket ledsen, sov oroligt och fick tillslut ligga mellan oss. Hon var inte alls nöjd med detta beslut och vill mer än gärna ha sin tutte tillbaka! Provade välling men det passade inte fröken men tillslut somnade hon iaf tätt intill sin mamma.

Så, åter till MIN dag. Att avsluta amningen så abrupt innebär att mitt bröst fortfarande producerar vilket på fredagen visade sig. Under min underbara frisörtid spände det och värkte något så fruktansvärt. Bröstet var stenhårt och jag kände mjökstockningen så sakterliga komma. Efter frisören blev det därför en snabb runda på stan. Hann köpa en ljusstake till köket och en julstjärna till Almas rum resten glömde jag faktiskt i mitt märkliga tillstånd. Kom hem till en underbar sambo som putsat hälften av lägenhetens fönster, hade en söt sovande bebis och satte mig för att pumpa. Tack gode herre! Jag blev människa igen och julstökade in på småtimmarna. Min dag blev inte som förväntat men jag är nöjd ändå.

Jag har nästan gett upp och tänkt börja amma igen flera gånger under helgen pga smärtan i bröstet. Alma har det inte gått någon nöd på och hon accepterade läget snabbt. Har sovit HELA två nätter i rad men hennes föräldrar är inte vana vid denna omställning och är tröttare än någonsin. Och jag kan villigt erkänna att jag SAKNAR amningen, jag har fällt massa tårar och jag tänker sörja detta en tid. Det var en fin tid men nu är det dags att gå vidare så att både Alma och jag får sova ordentligt. 

Idag är det ju första advent, ÄNTLIGEN! Vi har myst med glögg och varit på mysig fika hos Maria, Marcus och Arvid.. Skulle gått på julskyltningen men om jag säger som så, det är inget jag ångrar med tanke på vädret. Här är STORM. Nu tänder vi ljuset, äter en apelsin och gosar ihop oss i soffan. Nöjda över helgens bedrifter!

Bilderna får tala för sig själva, ni är nog tillräckligt trötta på att läsa vid det här laget;)
  
   

Idag var ordningen återställd och rutinerna på plats. Gick upp 7.30, frukost, dusch och lek. Sen tog vi vagnen och begav oss till BVC. 7.510g och 68cm kärlek! Inte fy skam. Pratade en del om att hon inte är så stor då det bekymrat mig lite att hon kanske är en krympling. Men hon växer och utvecklas som hon ska och med tanke på gener osv så kommer hon kanske inte bli någon jättestor tjej. Så jag ska inte oroa mig och sluta jämföra. Hon är en alldeles lagom stor 8 månaders bebis med tanke på förutsättningarna.

Efter BVC gick vi ner till Eurostop för att fika med Maria & Arvid. Blev även lite shopping. Avslutade med en promenad hem till fam Larsson där det bjöds på årets första minilussebulle. Mycket trevlig eftermiddag!
 

Till kvällsmat bjöds det morotspannkaka med bacon och rårörda lingon med äppel, supergott och mäktigt! Alma är nybadad och sover gott i sängen och nu ska jag se upplösningen av "Ensam mamma söker". Imorgon blir det en tur in till stan och sen ska jag träna för första gången denna månad.
 

Har äntligen fått tummen ur och beställt klipp- och färgtid. Ted ska vara pappaledig på fredag så då ska jag unna mig lite egentid. Tar tacksamt emot tips på frisyr och färg=) Detta är väl lite vad jag tänkt mig..

  

 

Idag är det söndag, magisk söndag, söndagen den 20 november. För exakt åtta månader sen kom vår älskade, finaste dotter till världen. Det var på en söndag så denna söndag har varit extra speciell. Alma är nu äntligen fri från sin sjukdom. Sista antibiotika-slurken togs i eftermiddags och vi är så stolta över henne som svalt den där beska meducinen tre gånger om dagen i fem dagar, med bravur. Så duktig! Och idag var gamla vanliga, spralliga och högljudda Alma tillbaka. Och för första gången tog hon välling vilket är mycket bra för hon är inte stor vår tjej. När vi var på sjukhuset så vägde de henne och då hade hon bara gått upp 90g på en månad.. Ska till BVC imorgon och hoppas hon har gått upp något gram till. Annars blir det till att mata på.. Hoppas vi får vällingen att fungera så vi kan avsluta amningen. Ammar fortfarande morgon och kväll och ett par gånger på natten och nu när hon varit sjuk har jag även ammat dagtid då hon inte fått i sig så mycket annat. Men jag börjar känna mig matt på amningen och hon står sig inte särskilt länge på det så vällingen vore ett bra komplement. 

Annars har det inte hänt så mycket, hon rullar sig fram och älskar när man går och håller henne i händerna. Intar krypställning när hon behagar och står och "juckar". Vi får se om hon kommer krypa över huvudtaget, jag gjorde det aldrig utan hasade mig fram på rumpan.  Hon "säger" amma och appa och skrattar högt när vi leker tiger. Kravlar överallt och äter på det mesta som inte är mat:)  

 Klätterapa
 Kan vara bra att inte vara så stor för då kan man parkera under bordet
 Kärlek!

Då hade vi åter en helg i minnet. Och denna helg har bestått av massa slapp och mys. Gårdagen var vi inne och pysslade nästan hela dagen. Ted fick ju tekniklego i farsdagpresent och detta sattes ihop till en fräsig bil. Jag har även pysslat med Almas album som legat på hyllan för länge och behövdes fyllas på, så nu är vi ikapp. Återstår bara att sätta in höstbilder, julbilder, vintern och så bilder från hennes 1-års kalas. Sen är fotoboken färdig och ska få en hedersplats i bokhyllan tills den dagen hon får ta hand om det själv. Igår kväll kom Cecilia, Björn och Agnes över på tacokväll. Var ju jättelängesen vi sågs eftersom hela november har kantrats av sjukdom. Blev en lyckad kväll som slutade med att alla fyra vuxna låg och päste i matkoma.

Idag har vi varit på husvisning i Trönninge. Och det huset har verkligen potential, hyffsat pris och något vi måste fundera på. Båda fastnade för det och jag blev störtförälskad i den gamla vedspisen i köket. V får se, det är lång väg kvar och jag tror att huset kommer sticka iväg i pris, komma närmare 2 miljoner och då är vi där igen. Köpa ett hus för 2 miljoner med omfattande renovering. Renovera eller bygga? Blir bara mer och mer förvirrad.
http://www.hemnet.se/bostad/villa-8rum-tronninge-halmstads-kommun-laxviksvagen-22-2929615

Har köpt kakeldekor till köket för att det ska få sig ett lyft och denna satte jag upp idag. Kanske känns lite passé med kakeldekor men istället för att byta ut hela kaklet är det ett billigare alternativ och jag blev faktiskt nöjd. Blev lite franskt-kakel-inspirerat som jag önskade. Köpte dekoren här: www.drytrend.com en sida jag verkligen kan rekommendera!

Nu ÄR vi friska. Så i veckan blir det massa aktiviteter, nu ska vi socialisera oss igen:)

  
Det är väl härligt att få plocka fram sin barnsliga kreativa sida ibland..

Många sommarbilder blev det!

Sötnosar håller varandra i handen!
 
Tyckte det blev riktigt tjusigt om jag får säga det själv.

Idag har jag varit hos tandläkaren för första gången på fyra år! Förutom alla dåliga ursäkter och undanflykter såsom att jag var fattig student, flyttade, blev gravid osv. så har jag nog nu kommit till insikt med varför jag inte gått tidigare, vad det är som gör att jag ogillar tandläkaren så mycket. För det första är ju inte väntrummet världens mest inbjudande plats. Kontorsstolar, inramade affischer och en glasmonter med sötsaker man bör undvika för att inte få tandtroll. De skulle behöva piffa till det lite om man säger så. Sen har vi då själva undersökningsrummet. Kalt, sterilt och en gräsligt plottrig plansch i taket med massa lull-lull som man knappt ser vad det är. Men det värsta av allt är nog tandläkarspråket! Jag känner mig totalt utelämnad och korkad när jag ligger där och gapar och hoppas att de inte tänker "fy fan som det ser ut i den här munnen" och "usch, det var den värsta andedräkten hittills idag". Och så pratar de på.. "distalt 4-7 en 8", 3-3 basalt" osv. Jag begrep inte ett dugg mer än att jag fått mitt livs första hål som jag ska tillbaka och laga nästa år. För övrigt hade jag väldigt fina tänder för att ha haft piering i tungan, kedjerökt under tentaperioderna och tröstätit smågodis när egot tagit över. Så jag är nöjd! Men ser inte fram emot 2 januari då man åter ska kliva in i den mystiska tandvärlden...fy!

Alma kan nu titeleras som frisk. Skönt! Hon är sitt gamla vanliga jag och idag fick hon bada för första gången på en vecka och blev så glad så både mamma och pappa blev dyngsura. Nu har hon somnat, för andra kvällen, av sig själv i sin säng.

Nu är det slut med sjukdomar här hemma, nästa vecka ska vi bli sociala igen och aktivera oss. Komma igång och ladda inför en NY månad..


Fredagsfinis!

Igår blev en händelserik dag i Almas liv. Under förmiddagen grät hon nästintill oavbrutet så fort hon inte var i min famn. Enda sedan i fredags har hon varit sig olik. Vår glada och lekfulla lilla tjej mådde verkligen inte bra. Så jag ringde vårdcentralen och berättade om Almas symtom. Att hon haft feber i tre dagar, dålig i magen, inte lika lekfull, gnällig och ingen aptit. Eftersom Alma är under 1 år och hade dessa symtom så skickade de oss till Barnakuten. Ringde efter Ted som kom och hämtade oss. Började själv böla som ett litet barn, inte roligt när ens barn är sjukt och man måste åka till sjukhus. Blev så skrämmande på något vis.

Väl där träffade vi underbar personal. De tog prover, lyssnade, klämde och kände. Och så var det ju det där med urinprov. Alma fick ligga nakenfis och i vanliga fall brukar hon kissa hej vilt bara hon legat en liten stund. Men nu fick vi tålmodigt vänta i över en timma innan fröken behagade kissa, man kan ju inte kissa på beställning. Allting såg bra ut menn dr Klara ville ändå titta i Almas öron och då såg hon att högra örat är inflammerat. Så det blir antibiotika i fem dagar. Skönt att veta vad det var som är fel! Så efter 3h på sjukhus for vi hem igen... 



Det är dock inte världens enklaste att ge en 8-månaders bebis flytande antibiotika. Trots fruktsmak så klöks hon, spottar och fräser. Men t.o.m söndag ska vi nog fixa det! Älskade lilla barn! Vet ju själv hur förbaskat ont det kan göra med öroninflammation. Det är inte lätt att vara liten och inte kunna säga vad som är fel.

Alma fick en present i brevlådan idag från kompisen Agnes, hur gulligt som helst! Tack för omtanken!

 

Igår mådde vi bättre men Almisen fick ju tillbaka febern i söndags och den höll i sig under hela gårdagen och låg stadigt runt 38-39. I kombination med dålig mage och ingen matlust misstänker jag tandlossning men vi får se om det tittar fram några flera bissingar. När man har feber och är liten sjukling får man ju göra lite som man vill, därför lät pappa Ted henne "äta" själv. Var bara några skeder gröt kvar vid kvällsmaten och då fick hon tallriken. Blev en grötfest utan dess like med gröt såväl i öron som på hela hennes nya, fina bord vi köpt till stolen.. Fast hon tyckte nog det var ganska spännande och roligt:) 

   

Idag vaknade vi upp med minusgrader och frost. Riktigt fint ute! Och med strålande solsken är humöret på topp.. Alma har fortfarande feber och magen är verkligen helkass. Stackars lilla gumman. Hoppas det är tänderna som spökar så det inte är något annat.. Lunchen vägrar hon så får muta i henne lite frukt bara. Men frukost och kvällsmat äter hon utan problem. Svårt när de är sjuka och veta vad och hur mycket de ska få i sig.

 

Nu längtar jag efter första snöflingorna, advent, julpyssel och allt annat som har med julen att göra... MYS!

Jag vill börja med att gratulera min egen pappa på hans dag! Sen har vi ju pappan i detta huset också. Han blev firad av Alma. Hon hade ordnat frukost på sängen och en present. Redig tjeja det där! Skämt åt sidan, det var ju självklart jag som ordnade. Sovmorgon, frukost på sängen och en present som kan användas tillsammans med dottern. Det är lite min idé.. att ge något i fardagpresent som Ted kan ha nytta av tillsammans med Alma. Så inga strumpor, slipsar eller kalsonger blir det. Istället fick han teknik-lego! Alma har kanske inte så mkt nytta av det just nu men om ett par år:)

Sedan bar det av mot Markaryd och först besökte vi Antik- och samlarmarknaden. Men där fann jag inget "skräp" till Teds lättnad. Efter det så åkte vi till Teds pappa och åt god porterstek, fruktsallad, tittade på gamla foton och hade allmänt trevligt och mysigt. Alma sov hela eftermiddagen och när vi kom hem blev det ett dopp i baljan och sen kurade hon ihop sig i min famn?! Tog tempen som visade 38,4.. suck! Det är det ENDA positiva med att hon är förkyld, att hon vill gosa. Annars blir det inte mkt av den varan längre. Hoppas det bara är kvällsfeber för nu behöver vi få komma ut och socialisera oss lite!

Efter en skinksmörgås och lite risgrynsgröt blir det nu soffhäng med VÄRLDENS BÄSTA PAPPA TED!!

  
 

I torsdags låg vi åter nerbäddade i soffan. Suckade miljontals gånger över att jag lyckats smitta Alma. Vilket iofs var ganska oundvikligt eftersom vi lever så sammansvetsade. Blev iaf ett par timmar på balkongen i höstsolen. Alma sov gott i åkpåsen i vagnen och jag hade kurat upp mig mot väggen med en go filt och Mons Kallentoft. Kände mig inte helt på topp när Ted kom hem men jag sparkade mig i baken och gav mig iväg och STOR handlade. Väl hemma var tokigheterna i full gång och Alma skrattade högt. Pappa är bäst! Vi fortsatte busa och stoja, både i ICA-kassen och badbaljan och sen somnade hon så gott. Dock vaknade hon vid 22 och då tänkte vi ge vällingen ett försök (igen) och efter det ville inte Alma somna om utan somnade 02.34!!!. Vi laddade batterierna till kl 8.30 sen var vi igång igen.
  
Fredagen började inte som vanligt och Alma var sig inte lik. Mycket ledsen liten tjej med ilsket röda blöjeksem, men efter att ha ringt runt till halva regionen fick vi äntligen tag på syster Karin som hjälpte oss, fick göra blöjbytet till en lek och när Ted (Konstapel Blöja) kom hem var livet genast bättre. Ibland får man vara finurlig;) Efter lite fix och trix framför spegeln och med barnvakterna (mamma & Göran) installerade så åkte vi sedan för första gången sen förlossningen själva i bilen. Destination: Wild West och firmafest med Teds jobb Bravida. Mums! 260 pers och HÖG ljudnivå dock väldigt trevligt, väldigt konstigt utan barn men väldigt behövande. Efter 5h utan Alma hade jag abstinens och vi åkte hem. Allt hade gått prima och prinsessan sov så gott. Tusen tack! 
  
Dagen har spenderats på stan. Ted fick köra lyxvolvon med mammas inställning att han säkert skulle vilja köpa en han med sen. Men den här karln sväljer nog inte sin stolthet och köper en volvo i första taget. Men det är roligt att åka stadsjeep:) Blev lite shopping och mysig fika och sen åkte vi hem för att äta lyxig lördagsmiddag.

Har varit en fantastisk helg såhär långt och imorgon åker vi till Markaryd för att fira Teds far som fyllt år och så är det ju Antik- och samlarmarknad.. Kanske jag finner något till min Kockumsamling eller en tallrikshylla...

Nu blir det "Så mycket bättre"

   

Det började förra veckan med att Alma åkte på en förkylning. Till helgen var hon bättre och vi besökte familjen Skoglund i Mölnlycke. Blev lååånga promenader och massa systerprat, god mat, fyrhjuling och kusinerna fick bada tillsammans i badkaret. Vagnarna rullade nog närmare 2-3mil under de två dagarna.. Men det var underbart väder och vi hade så mycket att prata om så vi kunde nog gått ett par mil till;) Natten till måndag så var det min tur att bli sjuk. Efter få timmars sömn med feberdrömmar vaknade jag upp och kunde knappt svälja en klunk vatten. Ted gick till jobbet och Alma och jag boade in oss i sovrummet med leksaker, tidningar, mediciner m.m, m.m. Kl 10 låg febern på 39.4, panodilen var slut och jag orkade knappt lyfta Alma. Så då fick pappa Ted komma hem och jag fick sova. Höll mig instängd i sovrummet resten av dagen (med ett temp runt 38 trots panodil) och det var en märklig känsla att höra sina älskade men inte kunna vara med de. För jag vill absolut INTE smitta någon av dem.

Så självklart mådde jag ju mycket bättre igår och dum som jag är gick jag ut till fullo. In med tvätt i maskinen, igång med diskmaskinen, vika in all ren tvätt, plocka, städa, bädda. Såå dumt! Jag var helt slut på eftermiddagen. Men med några kindnyp och ett par panodil så masade jag mig med på husvisningen i Sennan. Och herrejesus vilket hus!! Hade helt klart potential och var helt klart vår stil, hade ett bra pris osv. MEN 320 kvm, 11rum och kök, det var en gammal skola! Det var för stort (så många syskon har vi inte tänkt oss till Alma) och vi fortsätter leta.

Iaf fick jag äta upp att jag var så energisk igår och inte fattar bättre än att jag måste vila så idag var febern tillbaka. Dock inte lika hög men nog så utmattande. Som "tur" är har Alma en sovfas förtillfället och sover 2-3h på eftermiddagarna så jag har vilat och läst ut Änglamakerskan. Men stackarn har fortfarande en rinnande näsa och så fort snoret rinner så åker hennes lilla tunga ut, uscha! Hur mkt snor finns det egentligen?


   
Kusinerna: Alma 7½ månad och Melker 10 månader

   
En sjukstuga kräver sin ordning;)

 
Rör man sig så mkt när man sover så hamnar man tillslut på sniskan..

From igår och fram till jul så blir det INGET mera godis, inget fikabröd, ingen oboy, ingen marmelad till helgfrukosten, ingen läsk ingen snabbmat, inga bakade potatisar, inget snacks osv osv. För ska jag gå ner 4kg fram till jul så måste jag ta tag med hårdhandskarna! Så nu ber jag ödmjukast mina vänner att ha förståelse och respekt för att jag kommer tacka nej till bullen, fikabrödet eller den "onyttiga" lunchen. För inga undantag är tillåtna!! Frukt är hädanefter mitt godis! Så det var förändring nr 1 i mitt liv. Som belöning ska jag spara ihop och ge mig själv en ny vinterjacka, en Odd Molly för det är jag f-n värd! Nr 2 är hemmet. Jag håller på o gör om och förändrar för att få de lite hemtrevligt, känna att jag kan stå ut med att bo i en lägenhet ovanför ett rökmonster som behagar piska mattor precis lagom när Alma ska sova ute! Och för att vi faktiskt har en fin lägenhet som duger alldeles lagom just nu så vi behöver inte stressa med att hitta vårat hus. Den sista förändringen gäller bloggen. Jag ska ju skriva blogg om mitt liv som mamma. Dessutom vill jag att min blogg ska ha en personlig prägel, spegla MITT liv och ingen annans, vara lite annorlunda, kunna skiljas från mängden och inte apa efter andra. Det finns alldeles för många bloggar som liknar varandra och jag vill inte tillhöra den kategorin.. Så nu har bitterfittan sagt sitt=) Jag gillar förändringar, får se om jag vågar förändra min frisyr också...

I helgen åkte Alma på en ordenligt förkylning som nu börjat avta. Och trots att hon haft feber, varit knallröd i ögonen så har hon varit samma, vanliga bebis. Tänk om man själv kunde ha den energin trots att man är sjuk! Så gårdagen var vi bara inne och mös förutom spökhusvisningen. Det blir inget med det lilla torpet, alldeles för mkt att göra och sjukt lågt till tak. Varken Ted eller jag är ju särskilt långa så vi hade kunnat bo där, men gäster hade inte varit o tänka på. När jag gick och lästa broshyren där inne så gick jag rakt in i takkronan, auch! Då är det lågt till tak. Men alldeles för mkt renovering och utbyggnation för det priset..

Nu ska jag fortsätta spela luftgitarr, för när jag gör det så slår Alma i bordet eller golvet så vi har vårt egna lilla band. Hon på trummor och jag på gitarr, vi kommer göra succé! Är det ngn som vill joina på piano eller bas är ni välkomna;)

  
I lördags blev det kvalitetstid med min BÄTTRE hälft


Liten förkyld tjej

 
Trots sjukdom kan man lika titt-ut med bordsunderlägget