EMMA - sambo mamma sjuksköterska

Idag är det söndag, magisk söndag, söndagen den 20 november. För exakt åtta månader sen kom vår älskade, finaste dotter till världen. Det var på en söndag så denna söndag har varit extra speciell. Alma är nu äntligen fri från sin sjukdom. Sista antibiotika-slurken togs i eftermiddags och vi är så stolta över henne som svalt den där beska meducinen tre gånger om dagen i fem dagar, med bravur. Så duktig! Och idag var gamla vanliga, spralliga och högljudda Alma tillbaka. Och för första gången tog hon välling vilket är mycket bra för hon är inte stor vår tjej. När vi var på sjukhuset så vägde de henne och då hade hon bara gått upp 90g på en månad.. Ska till BVC imorgon och hoppas hon har gått upp något gram till. Annars blir det till att mata på.. Hoppas vi får vällingen att fungera så vi kan avsluta amningen. Ammar fortfarande morgon och kväll och ett par gånger på natten och nu när hon varit sjuk har jag även ammat dagtid då hon inte fått i sig så mycket annat. Men jag börjar känna mig matt på amningen och hon står sig inte särskilt länge på det så vällingen vore ett bra komplement. 

Annars har det inte hänt så mycket, hon rullar sig fram och älskar när man går och håller henne i händerna. Intar krypställning när hon behagar och står och "juckar". Vi får se om hon kommer krypa över huvudtaget, jag gjorde det aldrig utan hasade mig fram på rumpan.  Hon "säger" amma och appa och skrattar högt när vi leker tiger. Kravlar överallt och äter på det mesta som inte är mat:)  

 Klätterapa
 Kan vara bra att inte vara så stor för då kan man parkera under bordet
 Kärlek!