När vet man egentligen att det är dags?

Både mamma och syster Ida säger att man vet när det är dags, det känns liksom. Men jag har gått med förvärkar av och till nu i snart tre veckor, denna vecka har de ändrat karaktär och är mera ihållande och gör mera ont, men det är fortfarande som mensvärk fast mera i ländryggen/svanskotan och jag har endast behövt ta panodil två gånger och då har det släppt. Alltså har det inte var dags, det förstår jag ju. Det märks helt enkelt när det är dags...

Och idag så säljer vi antagligen bilen och kommer därmed vara utan bil tills vi köpt den nya så skulle det bli dags i helgen så får Malin skjutsa=) Sen får Ted och jag sätta oss ner och göra en backup-plan, taxi blir nog bäst. Nu är det 21 dagar kvar till beräknat datum, 21 dagar?!?! kan inte förstå att det är så få dagar kvar och att tiden gått så fort. Vågar ju inte hoppas på att den kommer tidigare så jag är inställd på att den kommer senare, men med de här förvärkarna kan man ju inte veta. Ska till bm på måndag så får se då... Snart Zara blir du gudmor på riktigt;)

Denna vecka har jag umgåtts en del med Carola, trevligt trevligt. Vi har varit på stan och jag inhandlade div grejer till bebben samt såna där förträffligt bra och finurliga amningsbh:ar, supersköna! Jag använder redan en.. Igår bakade vi semlor, mums! Och efter vårat fenomenala teamwork sattes fantasin igång och vi pratade om att starta café någon gång i framtiden. Shit vad det är roligt o låta tankarna och idéerna flöda, hade varit såå skoj och någon gång då ska jag minsann ha mitt lantliga café!

Imorgon kommer Malin & John. Ska bli jättekul vilket jag redan sagt hundra gånger men det ska iaf bli jättekul. Vi ska bara umgås och imorgon kväll blir det middag på Lilla Helfwetet, myys.

Neh, nu ska jag städa lite här hemma så det är fint för våra gäster. Ikväll blir det bakpotatis, mumma!

God helg!


Nu vill jag komma UT!


Hemmagjorda temlor

v.37 Eländes elände

"Är det bara eländes elände med dig?" frågar älskling. "Jaa.." svarar jag och plutar med underläppen. För just nu känns det som att de dåliga dagarna är flera än de bättre. Allt startade pga den dära nedrans förkylningen, nu har jag helt plötsligt ont överallt. Ryggen, lederna och fötterna. Ryggen är nog pga hållningen och lederna är väl en släng av förkylningen som sitter kvar och fötterna är den där j-vla vätskan. Men jag ska INTE klaga, för allt det här för något gott och älskvärt med sig, så det så. Men lite gnällig får man vara;)

Så till helgen som varit: Vi hade ingenting planerat utan skulle bara vara, vi har bestämt att inte åka på några långaväga roadtrips mera då det kan komma bebis närsom egentligen, men jag räknar med att vänta ett tag till. Så i lördags storstädade vi verkligen hela lägenheten, torkade golv och piskade mattor, så nu är här så rent och fräscht. När städningen började lida mot sitt slut så kände både Ted och jag att visst vore det ändå trevligt att umgås med några såhär en lördagkväll med melodifestival och allt. Så jag skickade ett mess till syster Ida och ca två timmar senare hade vi familjen Skoglund här, mycket trevligt! Jag och Ted fick chans att öva bebis så nu känns det inte lika "otäckt" att vi snart ska ha en egen även om det kommer bli en stor omställning i sig. Sen blev det massa bus med Milton också och han valde även att sova mellan oss, tokmysigt även om han snurrar runt som en propeller i sängen. Tack för att ni kom!

Igår hade vi årsdag. Vi hade bestämt att inte fira den på något särskilt sätt utan bara ta det som det kommer. Grabbarna var iväg och tvättade bilarna så Ida o jag hade lite egen kvalitetstid, men sen kom iaf Peter och Milton hem men inte Ted. Efter en stund dök han också upp och då fick jag paket!! =) Fick ju ssåååå dåligt samvete för att jag inte köpt något och för att vi sagt att vi inte skulle köpa/fira heller. Men när jag öppnat paketet och fick se att det var en tunika från Odd Molly så brast jag i gråt. Snyftade i världens underbaraste älsklings famn och kände mig så tokigt glad. Trots att jag är så gnällig och bara klagar över hur tjock, fet, ful och tråkig jag är så är han ändå världens bästa och snällaste människa mot mig! TACK!!!!

Den här veckan kommer gå långsamt, jag känner det på mig. För jag har ingenting planerat förutom till helgen då Malin & John kommer vilket ska bli jättejättejättekul!

v 37...tänk snart har vi en bebis

Emma hjärta Ted

 


Jättefin tunika från Odd Molly från världens bästaste! 

            
Melker och Milton som bebis, det syns ju att de är släkt=)


v.36

Då var vi inne i v.36 och igår var vi på besök hos barnmorskan. Fortfarande rumpan upp och huvud ner, vilket känns då sparkarna träffar exakt på det där onda revbenet på höger sida. Hjärtljud runt 146, magen och jag växer så kurvan är "perfekt". Igår sammanfattade vi graviditeten och skrev förlossningsplan, men jag har nog inte förstått att det är nära nu för det känns som man varit gravid så länge så det är något man ska fortsätta med.

Har inte berättat om helgen som var. Vi var hos lillasyster Zara och hennes karl Peter, det var mycket trevligt. Lördagen spenderades på stan och när vi var på MQ så började jag nästan tjuta, faaan så mycket fina vår/sommarkläder jag hittade men inte ett enda kunde jag köpa. Min kroppshydda är ju inte vad den varit och med 13kg plus så jaa ni fattar. Men jädrar anamma vad jag ska gå ner de där 13kg och lite till. Känner mig helpepp inför våren. Jag SKA ha den där marinblåa G-star rawjackan om jag så ska behöva börja panta burkar. Efter stan så hade vi lördagsmys och Zara o Peter lagade gudomlig middag och sedan tittade vi på mello. Jag tyckte inte att något av bidragen var superbra men Brolle går ju alltid hem=) Med andra ord var det en fantastiskt lagom och familiär helg. Men pappa saknades=(


Jag som sa att förkylningen/influensan bara var på snabbvisit fick minsann bita i det sura äpplet för i måndags var jag genomförkyld. Snoret klarar jag av, men hostan!! Känns som jag ska hosta ut bebisen och att ha en bebis så långt ner i magen betyder ju även att man inte kan hålla tätt heller. Neh,jag ska aldrig mera vara tacksam över att vara "lite" förkyld för nu är jag jätteförkyld.

Neh, nu ska jag viiila och dricka te.

OBS! Bilderna går att klicka på;)




Butik i Linköping som verkligen innehöll "Emma-kläder", nu vet jag vad jag ska ha på mig på dopet;)

            
v 36, en bebis som ligger på höger sida och försöker komma ut genom naveln




En kärlekssaga

2008 skulle bli 2009 och hemma på Valhallagatan i Linköping satt jag och Sara L och försökte komma på var vi skulle fira nyåret. Alla skulle på parmiddagar eller andra tillställningar så vi beslutade oss för att boka en kryssning med Viking Line. Allt på samma ställe och under samma tak, kunde ju inte bli bättre. Med på vår lilla trip följde även Frida. Förväntningarna var höga på tre singeltjejer men vi skulle ändå ta det rätt lugnt, äta gott, festa och fira in det nya året. Då alla platser var slut på Cinderella fick vi åka med lillasyster Amorella men inget tvivel på att det skulle bli minst lika bra. Väl på färjan så installerade vi oss (något besvikna) i vår lilla hytt som låg vid maskinrummet, plockade fram förfestdrickan och förberedde oss för en natt till havs. Under tre-rätters-middagen så drabbades Sara av sjösjuka vilket var jättetråkigt och riktigt jobbigt för henne så hon fick lov att spendera nyårsaftonen nere i hytten/korridoren med postafen, gumman.

Men jag och Frida fortsatte firandet, och tur var det =) Klockan hade passerat tolv och det var nytt år, 2009, vilket kom att bli ett fantastiskt år! Jag och Frida höll lågan på dansgolvet, när jag väl fått på mig mina pumaskor så kunde jag dansa (har aldrig varit någon klacksko-tjej). Det uppstod lite tumult på dansgolvet och jag fick en karl på min fot (Teds storebror), aj! Haltade lite och hängde med underläppen och fram kom Ted och frågade hur det gick. Frågan ledde till en drink, en drink ledde till två-tre-fyra drinkar som senare ledde till dans och kyssar hela natten lång. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag då tro att det var mannen i mitt liv som jag träffat på Viking Line Amorella. Efter att vi festat tillsammans hela natten och med några få timmars sömn så beslöt vi oss för att byta nr, eller Ted fick mitt, jag hade som principsak att jag tyckte killen skulle höra av sig. Och när vi satt på bussen från färjan tillbaka hem till Linköping så fick jag ett sms=) Jag väntade ut honom lite men sedan svarade jag. 

Efter många timmar i telefon och på msn, många tågresor mellan Markaryd och Linköping, galna roadtrips/resor och massa kärlek så sitter jag nu; förlovad med mannen i mitt liv, i en alldeles underbar lägenhet i Halmstad, med ett kärleksbarn i magen och tänker tillbaka på dagen då vi träffades.
Du och jag älskling!! Du och jag mot världen!!

Hoppas ni alla har en lika fantastisk alla hjärtans dag som jag och att ni också kan dela kärlek och minnen med någon ni skattar högst av allt i hela världen för om jag kunde mäta min kärlek till Ted så skulle jag vara stenrik!!

Lycka!


Finfin för ett nyår till havs...och tur var väl det;)


Första bilden på oss tillsammans <3


KÄRLEK!!!

På väg att spricka?

Nu är det "bara" fem veckor kvar till beräknad nedkomst och jag tror bestämt att jag kommer spricka närsom helst. Magen är konstant stenhård och är det någongång under den här graviditeten som det känns befogat att gnälla så är det nu. För med en stenhård mage som står rakt ut är det rätt besvärligt när man ska resa sig ur sängen, knyta skorna, när man tappat något på golvet eller när man ska raka benen. Älskling säger att han ska hänga upp dävertar lite här och där så jag klarar mig även när inte han är hemma. För när han är hemma så får han putta på mig så jag kommer upp. Märklig och helt fantastisk känsla att vi snart är tre, och jag tycker att veckorna springer förbi.

I helgen var vi i Malmö hos kära mamma och man och småsystrar. Det var mycket trevligt, men jag känner att jag inte alltid är så trevlig och jag är ledsen om det blev mycket gnäll från min sida. Men att gå på stan är inte jättekul nu och att åka bil är inte heller skoj då det spänner och boxas i magen. Jag tackar iaf för mycket god mat och tack för de fina bebiskläderna!!

Tekakorna blev mäkta populära här hemma så idag gjorde jag en sats till, så nu är vi redo för familjeliv där vi slipper gå till affären den närmsta veckan=)

Veckan som följer ska jag luncha med lite arbetskamrater, sen ska jag fixa en födelsedagspresent till systeryster Zara eftersom vi ska o hälsa på de i Linköping till helgen. Ska bli såååå roligt och jag längtar supermycket!!

Neh, nu ska jag fortsätta vara bullmamma fast nu blir det laxsås och pasta som ska tillagas.

Snart spricker jag sannerligen!         


Baka,baka liten kaka...



Vem vill tekaka smaka?


En vecka med bak

Jag hade precis klätt på mig och skulle ut och gå, då öppnar sig himlen och det börjar regna och tro mig, det är inte jättekul att knyta skor med ett bowlingklot på magen... Influensan är ett minne blott (peppar,peppar...) och tycktes bara vara på snabbvisit. Så i tisdags satte jag igång med brödbak. Bäst att passa på att fylla frysen innan skrutten kommer. Nu har det bakats rågrussinbullar och limpor och idag ska jag göra tekakor. Tänkte även göra lite vetebullar till semlor, så vänta er en semeldag här inom kort=) Tycker att veckan har sprungit iväg, krämporna kommer och går och på kvällarna är mina fötter mer eller mindre svullna, förvärkarna eller sammandragningarna har nästan avstannat och kommer endast när jag är alltför aktiv.

Neh, bäst o sätta degen på jäsning så man kan damma lite här också. Imorgon åker vi till Malmö och besöker mamma, Göran, Linnéa och Ewelina. Bäst att passa på nu innan skrutten kommer för sen kommer ingenting bli sig likt. Nästa helg ska vi till Linköping också och hälsa på Zara och Peter och sen blir det nog att hålla sig på hemmaplan för man vet ju aldrig.

Blev ett tråkigt inlägg, trots att dagarna flyter på riktigt snabbt så händer väl inte jättemycket mer än det vardagliga. Nästa vecka ska jag socialisera mig lite men det har varit skönt o bara ha en vecka att pyssla här hemma, ta tag i sånt som man lagt på hög. Som att ringa försäkringskassan. Jag tycker det är en hel djungel allt med föräldrapenning osv så jag har samlat frågorna på hög men nu tog jag mod till mig och ringde upp de för att få svar. Och damen i luren var ju riktigt trevlig så nu har den stenen släppt, ett måste när man ska ha barn.

Trevlig helg!!


Sirapslimpor



Dessa önskar jag mig hemskt mycket så jag kan promenera i alla väderlekar..men jag fyller om exakt 6 månader och 1 dag, kan man få i förskott??

6 veckor kvar = vätska och influensa

I helgen var jag hos fantastiska Sara. Resan började i fredags och då började även mina krämpor på denna graviditet. Jag har i stort sett mått prima ballerina under hela graviditeten om man bortser från illamåendet och kräkningarna de första 20-25 veckorna, men de blev liksom en vardag och något som jag fick leva med. Men som sagt i fredags när jag hade gjort mig hemmastad på bussen, tyckte allt kändes himla bra och jag hade massa frukt och läsning med mig så tiden skulle gå fort, då satte det igång. Dessa kickar, eller kickar o kickar, karatesparkar mot mina högra revben. Det var allt annat än behagligt, och inte nog med det så kändes det som om smulan tog spjärn mot revbenen och tryckte sig nedåt. Vanligtvis när h*n är sådär wild and crazy så brukar jag sjunga och smeka magen men det gick ju inte på bussen bland massa människor. Men jag gjorde det bästa och tillslut somnade h*n och jag också och sen var vi helt plötsligt i stockholm.

Helgen spenderades med varandra, lagade jättegod trerätters middag på fredagen och på lördagen tog vi en lång sovmorgon och en lång frukost och sen gjorde vi stan. På lördagen kom nästa överraskning i min graviditet. VÄTSKA! Herregud som mina fötter och ben såg ut när jag klev upp, kände mig som jag vet inte vad och ville bara lägga mig ner och tjuta. Jag kommer hädanefter ha full förståelse för de patienter på jobbet som har benödem för fy sjutton. Efter ett par timmar på stan, där vi fikade och jag handlade lite kläder till syskonbarnen, så tog vi tunnelbanan hem. Nästa överraskning blev förvärkar, kom huxflux på t-banan med kallsvettningar och illamående som följd och det enda jag kunde tänka var, inte föda nu, inte föda nu. Stackars Sara! Men efter god omvårdnad, vila och frisk luft gick det över och sen kunde vi äta underbart, god indisk mat på Tre Indier. På söndagen var det dags att åka hem och resan gick bättre fram till Borås, då började smulan leva rövare igen. Tack igen Sara för en mysig helg med mycket kvalitetstid, precis vad vi behövde! Nästa gång vi ses är jag mamma, märkligt men skoj och spännande!

Fortsatte även ha förvärkar under söndagen och igår när jag vaknade var febern på topp, så jag slog en signal till barnmorskan. Nu är det VILA som gäller, samt att hålla koll på förvärkarna så de inte kommer när jag vilar. Men febern fortsätter och hostan har kommit samt värk i kroppen så nu är det väl influensa som spökar också. Ska visst inte säga att man mår så himla bra och jag njuter verkligen av att vara gravid, för pang bom så kom allt. Men med sex veckor kvar så kan det vända igen, vilket jag hoppas innerligt på.

Ha det fint där ute!


Fina Sara!


Jag har vanligtvis väldigt knubbiga fötter men här är de svullna!


Efter en dag med vila och högläge är de så normala som mina fötter kan bli.



RSS 2.0