En otrolig längtan

Igår var jag hos barnmorskan och jag fick komma till min ordinarie så nu är jag glad och tacksam igen=) Jag berättade om mina symtom och sen var det dags för den "vanliga" kontrollen. Magen verkar färdigväxt då den stannat på 35cm, hjärtslagen runt 136 och "bara" 0,5kg upp.

 "OJ, nu är bebisen långt ner i bäckenet så nu är det det inte långt kvar, och med de symtom du beskriver så kan ni ha en bebis inom en vecka..."

Klart man förstått att det inte är jättelångt kvar tills vi är tre men på något sätt blev det svart på vitt när hon sa så. Fast jag förväntar mig ingenting, vi tar en dag i taget och som jag sagt tidigare så kommer bebisen när den känner sig redo. Nu är det så nära fast ändå inte och det spritter i kroppen. Jag vet inte om det var för det som hon sa eller om vi helt enkelt har en bebis som ligger och trycker konstigt i magen, men igår började illamåendet komma tillbaka. Omedveten nervositet? Så idag känner jag mig svag, det känns som i början av graviditeten eller rättare sagt de första 25 veckorna. Man äter, dricker, mår illa, spyr, blir törstig, dricker, mår illa osv osv. Jag vill inte må illa nu och jag vill framför allt inte spy, då har jag ju ingen energi eller kraft kvar till förlossningen. Dumma. Det är säkert tanken, jag tänker ju alltid så förbaskat mycket jämt, som startat det.

Så, nu blir det som sagt en dag i taget. Imorrn ska vi och titta på bil och förhoppningsvis är den så pass fin så vi får med den hem. På söndag blir det nog en dag/barnbio med Carola, ska se Trassel. Tycker faktiskt den verkar bra och en liten bio mitt på dagen passar en höggravid perfekt=)

Idag packade jag BB-väskan, In Case of Emergency. Det var mysigt att få vika de små kläderna och tänka att nästa gång vi plockar upp de så ska de bäras av en liten,liten människa...vår älskling!

Nu blir det en promenad, ignorera illamåendet och känna det där trycket i bäckenet. Varje smärta, varje ilning, varje obehag är ett steg närmare vår bebis så jag tar det med ro och lugn. Slappna av...andas...


Snyggaste mysbyxorna ever. Man får sån fin form på rumpan.


Bl.a små babykläder som ska ner i väskan..


Kommentarer
Postat av: Linda Mellbin

Emma, gud det pirrar i min mage bara jag läser om dina känslor och vad som komma skall för er... Häftigt att man kan känna så mycket fast att vi inte känner varandra så väl!!!

Det är säkert för att jag vet vilken magisk stund du kommer få vara med om när er skatt landar på ditt bröst, obeskrivligt!

Allt kommer gå jättebra och kraft kommer du ha...tro mig!

Lycka till och tänk att för var dag som går i väntan så är ni en dag närmre att bli tre!

Kram!

2011-03-04 @ 14:40:46
URL: http://www.cineron.se/linda
Postat av: Ulrika Nordenswan

Känner igen de du skriver :) När jag tittar på din mage på denna bild så ser det faktiskt ut som en pojkmage så nu blir jag tveksam ;)Hoppas att du får bra upplevelse på förlossningen till skillnad från vad jag fick. Ett råd är att åka in när du känner att det är dax och inte lyssna på barnmorskan du pratar med när du ringer, för de säger bara att du ska vaänta och då blire som för mig. Lycka till gumman!

2011-03-04 @ 17:03:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0