EMMA - sambo mamma sjuksköterska

Vi har varit på banken, lagt om lånen, gjort boendekalkyl och fått våra drömmar "krossade". Vi trodde nog lite befängt att nu när vi redan har lån hos de så kanske vi skulle kunna undgå den dära handpenningen på 15%, men icke. Så antingen är det till att spara, bara sisodär 9år om vi ska kunna leva också och kunna spara ihop de hundratusentals kronor som det kostar att bygga ett eget hus. Det var det vi räknade på. Men alternativ finns ju, de finns alltid. Och ett alternativ är att låna pengarna för handpenningen, dvs ta ett blancolån med skyhög ränta och en avbetalning på 5år vilket skulle leda till att vi fick en BOENDE-kostnad motsvarande en månadslön. Bara boendet! Sen tillkommer lagfarter och pantbrev på flera tusen som staten stoppar rakt ner i fickan och som egentligen inte säger mig eller ger mig ett skit! Suck. Ett annat alternativ som egentligen inte är ett alternativ utan en önskan. Det vore ju om vi gick flera hundratusen i vinst på lägenheten, då hamnar vi i ett annat läge. Men marknaden för försäljning är inte bra nu och jag är glad om vi skulle kunna betala mäklaren.

Såå, därför känns det nu som om drömmen är "krossad". Vi kan leta billigare hus och skita i att bygga nytt. Då skulle vi kanske få ihop till handpenningen. Men det är inte vår dröm, det är inte det vi vill. Man köper ett hus i livet, max två. Då får det väl ändå lov att vara det man önskar och drömmer om.

Nu gillar vi läget. Vi älskar ju lägenheten men börjar känna oss färdiga med compactliving och balkong. Vi vill ha gräs och förråd, veranda, guld och gröna skogar. Istället satsar vi på att bygga en köksö och göra det bästa av situationen. För jag är inte bitter!