6 veckor
För två veckor sedan bestämde jag mig därför för att vara ärlig mot sköterskan på BVC och berättade att Alma skriker 4-6 timmar varje kväll, helt otröstligt och ingenting hjälper. Då fick vi det konstaterat, vi hade ju känt det på oss och förstod ju nästan att det var så. Men vår lilla Alma har spädbarnskolik. Så sedan två veckor tillbaka äter jag nu INGA mjölkprodukter, ingenting som innehåller mjölkprotein ska jag äta. Det är nämligen gasbildande vilket gör att lillan får ont i magen. Vi kör även Minifom-droppar, 20st innan varje amning. Så nu kan Alma både fisa och rapa och är som en helt annan bebis. En total skillnad! Så nu är bebis, mamma och pappa jättenöjda med tillvaron=) Vi tar en dag i taget och så får vi se när jag kan börja äta normalt igen. Men just nu går det jättebra så jag fortsätter mer än gärna, så länge våran lilla tjej mår bra.
Annars så har veckorna gått i ultrafart och nu är det redan maj och snart är det sommar, som jag längtat!
På återseende!
På dop för kusin Melker 24/4 i Råda Kyrka, Mölnlycke
Kusin Milton (som inte vill sitta stilla på bild) och kusin Melker
Solig promenad i Fyllinge
Nöjd påskbebis
Sover gott i vagnen på balkongen
Smsbild till pappa Ted, Alma tittar bara på lampor=)
Trött tjeja på valborgsfirande i mellbystrand
Söt pyjamas (Signe har likadan hihi). Kommer ihåg att jag med fick sluta med mjölkprodukter och ge minifomdroppar till Signe men hon skrek inte så mycket som Alma verkar ha gjort. Fast dom säger väl att kolik brukar gå över vid 3 mån va? Till August köpte vi hem minfim men har inte behövt använda. Jag hade riktigt mycket kolik när jag var bebis har min mor berättat. Kram kram!
ni är så fina! :) längtar tills jag ska komma och bo med er flickor!!! KRAM
Ni är så fina! Längtar efter ER!
Kramar
Oh lilla Alma! Skönt att det är bättre nu med minifom och med ändrad kost. Lova skrek och skrek dagar och nätter första tiden...någon form av kolik. Det tar på krafterna och man tror nätt och jämt att man ska bli tokig...mest självklart för att man är förtvivlad att man inte kan trösta och för att man har en sådan extrem sömnbrist.
Nu är Lova bättre, nu skriker hon om hon är trött eller hungrig...känns skönt att man vet :-)
De små liven växer i i livet eller hur man ska formulera sig...och trots alla vaknar nätter så skulle man aldrig byta bort sitt liv...inte för alla pengar i världen!!! :-)
Stor kram!
Ps: om vi åker till Frösakull i sommar så kanske vi kan ses på promendad...bor ni nära?
Kramis igen!!!
