EMMA - sambo mamma sjuksköterska

Igår blev en händelserik dag i Almas liv. Under förmiddagen grät hon nästintill oavbrutet så fort hon inte var i min famn. Enda sedan i fredags har hon varit sig olik. Vår glada och lekfulla lilla tjej mådde verkligen inte bra. Så jag ringde vårdcentralen och berättade om Almas symtom. Att hon haft feber i tre dagar, dålig i magen, inte lika lekfull, gnällig och ingen aptit. Eftersom Alma är under 1 år och hade dessa symtom så skickade de oss till Barnakuten. Ringde efter Ted som kom och hämtade oss. Började själv böla som ett litet barn, inte roligt när ens barn är sjukt och man måste åka till sjukhus. Blev så skrämmande på något vis.

Väl där träffade vi underbar personal. De tog prover, lyssnade, klämde och kände. Och så var det ju det där med urinprov. Alma fick ligga nakenfis och i vanliga fall brukar hon kissa hej vilt bara hon legat en liten stund. Men nu fick vi tålmodigt vänta i över en timma innan fröken behagade kissa, man kan ju inte kissa på beställning. Allting såg bra ut menn dr Klara ville ändå titta i Almas öron och då såg hon att högra örat är inflammerat. Så det blir antibiotika i fem dagar. Skönt att veta vad det var som är fel! Så efter 3h på sjukhus for vi hem igen... 



Det är dock inte världens enklaste att ge en 8-månaders bebis flytande antibiotika. Trots fruktsmak så klöks hon, spottar och fräser. Men t.o.m söndag ska vi nog fixa det! Älskade lilla barn! Vet ju själv hur förbaskat ont det kan göra med öroninflammation. Det är inte lätt att vara liten och inte kunna säga vad som är fel.

Alma fick en present i brevlådan idag från kompisen Agnes, hur gulligt som helst! Tack för omtanken!