Senaste nytt
Över till något helt annat. Vardagen. Den lunkar på i sin stilla gång och Alma utvecklas snabbare än tåget och den 13 augusti är det dags för dagis. Kommer bara göra henne gott även om det kommer kännas väldigt konstigt. Även om jag har en klump i magen och är rädd att de inte ska se henne, inte tillgodose just hennes behov osv så känner jag ändå att det ska bli roligt. Nästa steg i livet.
På måndag ska jag operera bort en limestor cysta som jag fått på ena äggstocken. Och jag är faktiskt jättenervös för detta ingrepp. Trots att det är ett rutiningrepp för läkare så är det definitivt inte det för mig! Den här maligna hypertermin gör mig även livrädd för att sövas. Att det ska vara något fel på äggstocken eller att det skulle kunna vara något elakartat har jag inte en tanke åt, men sövningen och att de ska skära i min kropp är o så obehaglig.
Bjuder på lite bilder från månaderna som gått och jag lovar inte att bli bättre på att blogga för det kommer jag ändå inte att hålla:)
-Emma
Kan säga det finns så mycket om ege-hem som jag vet att dom som äger och jobbar där inte vill komma ut..! Det där är ett ställa som jag i land undrar hur det kan få fortsätta bedrivas..!
Hej! Jag bodde ihop med Linnéa på Egehem i några månader innan jag fick flytta till utslussningslägenhet. Håller verkligen med om att det borde granskas. Förstår inte att verksamheten får bedrivas... När jag fick LVU och var tvungen att flytta till Egehem var jag nästan 15 år. Jag skolkade från skolan hemma i Växjö, blev utsatt för en gruppvåldtäkt och min mamma var utbränd, därför var jag tvungen att flytta dit. Man såg ju saker vardagligen där som var som tagna ur en skräckfilm. Folk satt med köksknivar
...Och skar sig själva helt öppet. Det var hets om vem som kunde skära sig mest och djupast och vem som fick sy oftast. Jag hade väl rispat mig typ en gång innan jag flyttade dit, men nu är kroppen ju helt förstörd. Även när jag blev utskriven helt så bodde jag ensam i en lägenhet i något år, sen fick jag ligga inne på psyk och gå i terapi, och vi bearbetade i princip bara saker som hade hänt på Egehem. Maria som var en av tjejerna som tog sitt liv (och min bästa vän :( ) hade heller aldrig gjort sig illa eller mått dåligt innan. Hon fick LVU och fick flytta till Egehem för att hon skolkade och var ute sent på kvällarna med kompisar typ... Jag bodde där förresten feb 2001-juni 2005. jag har ju lite kontakt med många därifrån, och jag tror att alla förutom några få personer inte fått flytta till ett annat "hem" eller psyk efter Egehem... Inte så konstigt. Och det känns skönt att få detta bekräftat, den där förbannade, snygga fasaden när det kommer folk från socialen. Finns mycket att berätta, jag vill så gärna att det blir granskat, jag är vän med 2 på fb som bor där nu, och det är ju inte bra där. För 2-3 månader sedan var det en tjej till som tog sitt liv. Det är alltså 4 tjejer, 3 stycken av dem tog livet av sig när de var inskrivna (1 eller 2 av dem hade 100 vak) och min fina Mia-Maria några år efter.
Känner igen allt du skriver. Jag bodde inom egehem i 4 år och har så mycket som jag vill diskutera med någon om men jag vågar inte. Har pratat en del med min psykolog och säger att jag inte längre behöver försvara dem och vara rädd men det är jag fortfarande. Jag var med under hela tiden då den andra flickan dog och jag kan säga att det var förbannat idiotiskt hela situationen. Jag har varit utskriven i nästan ett år och är helt förvirrad för nu har jag börjat tänka och känna hur mycket som egentligen inte var rätt där inne. Blir berörd av det du skriver och tack för att du gör det!
